Några av de specialutbildade ungdomar som
genomfört intervjuerna för Rapport 90-tal

Det är nästan omöjligt att slå upp tidningen utan att möta något reportage som handlar om unga människor, deras värderingar och attityder till allt ifrån IT till arbete och familj, för att nu inte tala om konsumtion eller miljö eller manligt och kvinnligt. De unga antas besitta en särskild kompetens och unika insikter av betydelse för framtiden.

Detta fokus på ungdomar retar förstås åtskilliga äldre. Bilden av dem som självständiga, flexibla och målmedvetna stör: Vilka tror dom att dom är? Och vem är det egentligen de företräder? Misstänksamheten är stor när unga talar om flexibilitet, internationalism, ja t o m om att starta eget - är det då egentligen inte SAF som lurar bakom denna ungdomliga täckmantel?

- De unga tänker som industrin, mumlade en av våra partiledare när jag vid en särskild dragning presenterade resultat från studien Rapport 90-tal.

Vid sidan av denna hype där de unga upphöjs till att vara sanningsvittnen om framtiden finns också en annan bild. Den är mörk, nästan helt målad i svart. Den handlar om ungdomsarbetslöshet, kriminalitet, att inte vara behövd, att vara offer men också att bli betraktad som bortskämd, att inte idas, att inte orka, att inte vilja. Denna senare bild har oftast förekommit i media förstärkt av olika forskningsrön. Rena skrämsel- och sensationsreportage kryddas med redovisningar av forskningsresultat som visar att unga är invandrarfientliga och helst av allt vill införa dödsstraff. När man i en studie vid Stockholms universitet frågar ett urval unga om de tror att förintelsen verkligen ägt rum svarar många att de inte vet - endast 66 procent är helt säkra. Rubrikerna i pressen och den efterföljande mediedebattten diskuterar hur det egentligen är fatt med de unga. En forskningsinriktning, ledd av den tyske forskaren Tomas Ziehe hävdar att den unga generationen vänder sig inåt mot sig självt, att de tar allt mindre del i samhället och att de heller inte är intresserade. Gapet mellan generationerna blir allt större. Begrepp som generationssegregering börjar dyka upp.

Företag och organisationer presenterar en version, media och forskning en annan och politikerna yttrar sig knappast alls i debatten, för att hårdra bilden.

Av uppenbara skäl är frågeställningen central. De unga är framtiden. Genom självklara demografiska förlopp blir den unga generationen allt mäktigare medan de äldre försvinner. Redan idag är den konsumtionsmakt som utövas av unga mycket starkt. Därmed inte sagt att frågan om vilka värderingar som styr de unga nödvändigtvis kommer i fokus. Ett vanligt tankespår är följande:

- OK så här säger och tänker de idag, men vänta bara, om tio år kommer dom nog att resonera som vi har gjort. Ungdom det är man tills dess att man börjar amortera...

Hur pass hållbara är våra värderingar? Kommer dessa tankevärldar som vi idag kan iaktta hos de unga att spela roll om 10-15 år för att inte säga om 30-35 år? Och dessutom: skiljer sig "våra" unga från unga i andra länder eller är detta en genuint global generation med gemensamma grundläggande värderingsmönster kryddade med kulturella särdrag? Detta är de bakomliggande frågeställningarna i projektet Rapport 90-tal. Den övergripande hypotesen är att den enskildes förhållningssätt till framtiden kan ses som en markör, en nyckel, som förklarar vår världsbild i stort. Den indikerar ett visst värderingsmönster som handlar om hur vi förhåller oss till miljö, hälsa, teknik, kultur, arbete och relationer - för att ta några av de områden som ingår i denna studie.

Rapport 90-tal

Framtiden låter sig inte förutsägas eller beräknas men ändå har många av oss både känslor, åsikter, rädslor och förhoppningar inför framtiden. Människan är en social varelse som i hög grad styrs av sina värderingar. Dessa värdemönster formas under hela våra liv men barn- och ungdomsåren är en särskilt formbar period då klangbottnen; de djupare liggande värdemönstren formas. Varje generation formar sina värdemönster, i en del frågor blir dessa mycket tydliga i andra märks de knappast alls. Detta betyder att vi lever i det förgångna betydligt mer än vi är medvetna om. Det betyder också att vi som forskar och uttalar oss färgas av våra inneboende värdemönster, vår uppväxt, vår sociala kontext. Vi frågar och vi tolkar genom ett subjektivt filter. För att söka reducera denna "experteffekt" har vi i projektet Rapport 90-tal mycket medvetet arbetat med anslaget "praticipatory research". Unga intervjuar unga. Ett team generationstillhöriga har tränats i djupintervjuteknik, de har också erhållit en specialutbildning i framtidstudiernas teori och metod. Intervjuarnas generationstillhörighet har nyttjats genomgående i hela forskningsprocessen, både vad gäller konstruktion av intervjuguider, enkäter, genomförande av intervjuer och i tolkningsarbetet.

I studien har vi frågat och samtalat med unga människor om deras framtidssyn. Långa intervjuer, upp till tre timmar, genomförda i de ungas hemmiljö: Hur ser de på framtiden i stort, sin egen framtid, Sveriges och världens? Vi har börjat med att försiktigt fråga om vad de tänker på när de hör ordet framtid. Känner de sig positiva, negativa, ambivalenta, resignerade eller vilsna inför framtiden?

Vi har varit medvetna om de metodologiska fallgroparna; som att svara "svart/vitt" och att generalisera. Därför har intervjuarna stannat upp och bett de unga utveckla och motivera sina ståndpunkter - gärna formulera flera olika åsikter om framtiden. Vi har också frågat om drömmar och drivkrafter i tillvaron och om vad de anser vara viktigast i livet idag och när de är 45 år - en bra bit in i det tjugoförsta århundradet. Vi har dessutom låtit dem själva bedöma sin egen framtid.

Därefter har vi lämnat det generella och det personliga förhållningssättet och samtalat om hur de ser på Sveriges framtid och deras egen möjlighet att påverka den. Hur ska man bäst göra sin röst hörd? Vidare har vi frågat om vem eller vilka som egentligen styr utvecklingen - i Sverige och i världen. Vilka är hoten och vilka är möjligheterna inför framtiden?

Nästa steg har sedan varit att se om eller hur dessa förhållningssätt hänger samman med andra frågor, till exempel synen på miljö, energi, familj, arbete, teknik och den egna livsstilen. Finns det underliggande variabler som förklarar vissa förhållningssätt? Vi har tittat på föräldrarnas bakgrund, bostadsortens storlek, undersökt eventuella skillnader mellan de som studerar, arbetar, är arbetslösa, föräldralediga, värnpliktiga och sjukskrivna mm. Därtill har vi undersökt eventuella förändringar över tid mellan de två intervjutillfällena, våren 1995 och hösten 1996. Vilka förändringar finns i de ungas ståndpunkter mellan de två kontakttillfällena?

Därefter har detta material jämförts med det statistiska material som vi parallellt tagit fram. 1000 intervjuade har fått besvara ett urval av samma frågor som de djupintervjuade fått besvara. Syftet med dessa telefonintervjuer har främst varit att testa generaliserbarheten i intervjumaterialet - representerar de intervjuade ett snitt "vanliga unga" i åldern 19-25 år eller avviker de på något bestämt sätt? Dessa enkätintervjuer har också givit oss ett värdefullt referensmaterial att ösa ur. Därutöver har vi inom ramen för den globala jätteundersökningen World Value Study genomfört ytterligare en enkätstudie där 1.000 svenskar i olika åldrar vid personliga möten intervjuats. Frågorna handlar om grundläggande värderingar och synsätt. Genom detta empirska material har det varit möjligt att genomföra intergenerationella jämförelser på samma frågematerial. Utöver detta har även pilotstudier genomförts med unga i ett antal andra kulturer.

Ambitionen har varit att tränga under ytan, gå förbi de många enkäternas svartvita bild där väluppfostrade individer oavsett ålder snabbt kryssar sig fram i formulären. Detta innebär givetvis inte att enkäter kan ses som en sämre informationskälla. Många gånger är de av vital betydelse för att skanna av och upptäcka sammanhang och samband som annars kanske förblivit okända. Så har till exempel Institutet för Framtidsstudier under många år via enkäter undersökt hur sistaårsgymnasisterna ser på sin tillvaro. Bilden av 70-talisterna har sakta mejslats fram.

I en av de frågor som gymnasisterna fått besvara ombeds de markera med ett kryss på en skala från 1 till 10 hur mycket självbestämmande och valfrihet de anser sig ha. Frågan har ställts i enkäturvalen varje år från 1990 till 1996. Svaren har pendlat mellan 7 och 8 vilket kan tolkas som ett stabilt uttryck för självbestämmande. Frågan är om detta också betyder att de har en stark framtidstro och en känsla av egenmakt? Det behöver inte betyda det men kan ses som en indikation på stabilitet i grundvärdemönstret. För att få en djupare förståelse finns ett behov av mer komplexa och samtidigt precisa frågebatterier parat med djupintervjuns möjligheter till att följa individuella tankespår. Därför är intervjuerna semistrukturerade.

Framtidssyn

De ungas svar skiljer sig frappant från medias bild av unga. Nio av tio unga är positiva till framtiden. Dessa som är positiva till framtiden rent generellt är också positiva till sin egen framtid. På följdfrågan "känner du att du kan påverka din egen framtid?" svarade hela 92 % ja. Detta bör dock inte tolkas så att de är positiva till allt som har att göra med framtiden. Vi har även ställt frågan "Känner du att du kan påverka Sveriges framtid?" Här blev svarsbilden en helt annan; bara 39 % anser att de kan påverka Sveriges framtid. Många av dem lade dessutom till kommentarer som

- Ja, det vill säga jag kan rösta i val, fast egentligen vet jag ju att politikerna inte lyssnar på oss. Vi är unga, saknar makt och inflytande...

De ungas framtidsbilder är oftast nyanserade även om grundtonen är genomgående ljus. Förmågan att skilja mellan den egna framtiden, andras, samhällets och världens framtid är imponerande. Vi har därför valt att borra i frågeställningen om hur det egna livet kan påverkas och styras och hur man ser på makt och påverkansmöjligheter i samhället i stort. Finns det en potential att förändra världen? Vi börjar med den egna tillvaron.

Viljan att kämpa för sina mål

Det går att påverka sin egen framtid. Det anser 92 procent av de unga, såväl män som kvinnor. De menar att människor i dagens samhälle till stor del råder över sina liv.

De bestämmer själva hur de vill leva, i alla fall i den egna närmiljön. Ansvaret är också deras eget och de tar i hög grad på sig skulden för om det inte blir som man tänkt sig. Men det finns också en differentiering mellan det egna livets möjligheter och frågor där besluten fattas av andra. Familj och relationer tillhör den sfär där det egna inflytandet är högt. Arbete är däremot mer omgivningsstyrt även om de flesta tror att också arbetssituationen är påverkningsbar. Det finns en uttalad vilja att kämpa för sina mål men också en stor osäkerhet om vilka metoder som är de bästa. Tilltron till de vuxna är hög och många förväntar sig att äldre i omgivningen skall gripa in och fatta de avgörande besluten. Det finns också en tydlig distinktion mellan individuella möjligheter och samhälleliga problem. Det är få av de intervjuade som anser att de har något egentligt inflytande på politikernas agerande och frågor som gäller Sverige i sin helhet.

Genom att ta del av de olika resonemang och förklaringar som de unga själva ger kan vi öka förståelsen och kanske också bättre bedöma de långsiktiga effekterna av olika givna situationer. Hur definierar de unga själva sina framtidsmål och vilka är möjligheterna att nå dem? En systematisk analys av samtliga djupintervjuades svar på den frågan visar på en stark vilja att kämpa för de egna målen och en stor osäkerhet om medlen.

Det finns en stark medvetenhet om det möjligas gränser som är parad med en stark tilltro till den egna förmågan som återkommer hos många av de intervjuade. Viljan till integration är stor och skiljer dessa unga från sextio- och sjuttiotalens vuxenkritiska förhållningssätt. Inom ungdomsforskningen finns många som i likhet med Thomas Ziehe förespråkar en förklaringsmodell som innebär en sociokulturell friställning av de unga. Det moderna samhället formar enligt detta synsätt särskilda ungdomskulturer med sina egna livsstilar och med en låg vilja till integritet med vuxenvärlden. De unga vänder sig innåt, mot varandra. Vi har funnit mycket få belägg för sådana synsätt i vår studie. Ungas värderingar skiljer dem från de äldre, detta innebär dock inte ett avståndstagande från de vuxnas värderingar och livsstilar. Snarare finns där en nyfikenhet, en vilja till kommunikation med de äldre och en beredskap att ta in vuxenvärldens ståndpunktar. Detta blir särskilt tydligt när det gäller synen på arbete, där vi funnit mycket lite av kritiskt avståndstagande eller fördömande. På frågan om man har några förebilder uppger huvuddelen av de som svarat sina föräldrar eller endera föräldern, vid sidan av storheter som Bill Gates, Percy Barnevik och Nelson Mandela.

Några av de intervjuade talar om att deras föräldrar, far- och morföräldrar inte alls hade samma möjligheter att påverka och forma sina egna liv som de har som är unga i dag. Att man förr föddes in i en klass eller ett speciellt sammanhang, ser de unga som något negativt. I dag kan man välja livsstil på ett helt annat sätt, menar de.

Mats, 24, bor i Stockholm men är uppvuxen på en liten ort i Hälsingland. Han studerar naturvetenskap för att kunna söka till läkarlinjen. Mats berättar om sitt miljöengagemang och hur det påverkar hans syn på framtiden.

– Jag känner att jag större chans att påverka än när min farfar var ung, på trettiotalet. Om jag vill så kan jag ju ställa till med ett jäkla liv, utbilda mig till biolog och stoppa projekt som Öresundsbron. För femtio år sen så hade den byggts i vilket fall som helst. På något sätt så känns det som om medborgare i det här landet kan påverka i smått och stort. Jag känner att jag kan påverka min situation.

Psykologen D. Fryer har formulerat en teori som han benämner agentteorin. I korthet bygger teorin på att individer i grunden är självständiga varelser, under förutsättning att de inte hindras av omgivningen. Människor initierar och påverkar händelser och sin egen omgivning av egen inre motivation. Teorin bygger på antagandet att individer är aktiva aktörer som strävar efter att hävda sig själva. Teorin har testats på de intervjuades utsagor och vi ser många belägg för detta synsätt hos de unga.

Försök till typologi

Huvuddelen av de intervjuade är således positiva till framtiden - men vad betyder det? Kan de olika förhållningssätt till framtiden som de intervjuade ger uttryck för grupperas eller typologiseras så att vi kan erhålla en bättre förståelse av hur olika frågor och livsstilar hänger ihop? När man granskar de enskilda personernas utsagor och jämför dem med andra framträder snart ett mönster. Gruppen positiva är då inte längre så enhetlig som den i förstone eller via statistikens entydiga ja/nej svar ger sken av att vara. Några ganska tydligt utskiljbara förhållningsätt bland dessa positiva är följande:

1. Positiva
- de rent positiva,
- de som är positiva under förutsättning att familj och trygghet finns,
- de som är positiva under förutsättning att vi tar ansvar och hjälper varandra.

Tre olika typer av ambivalens framträder också bland de positiva.

2. Ambivalenta
- jag tror på min egen framtid men inte världens och miljöns,
- jag tror på min egen framtid men inte andras, segregeringen ökar,
- jag tror på min egen framtid men misstror politikernas sätt att styra.

Dessutom finns de ambivalenta som svänger, ibland är de positiva, ibland negativa - det beror på. En tredje grupp är de som intalar sig att man måste varas positiv, att allt annat är meningslöst.

3. Man måste tro på framtiden
- jag skulle inte orka med att framtiden såg mörk ut,
- framtiden bjuder på ständiga överraskningar,
- man får aldrig sluta tro

Utöver dessa olika varianter av framtidstro finns de rent indifferenta, att ha en åsikt om en sådan fråga är meningslöst.

4. Indifferenta.
- jag tar en dag i taget, ser inte så långt fram egentligen,
- sånt brukar lösa sig,
- jag har inte några förhoppningar på framtiden utan den finns där och väntar på mig.

Därutöver finns några som kan klassificeras som vilsna och osäkra. De är varken positiva eller neagtiva.

5. Vilsna, oroliga
- jag känner mig desillusionerad, nervös och osäker inför framtiden,
- vi kommer att bli så slöa att vi knappt orkar ur sängen, allt sköter sig automatiskt,
- jag är rädd inför vad som kan hända.

Slutligen finns de rent negativa. Dessa är påtagligt få till antalet.

6. Negativa
- det blir bara värre och värre hela tiden,det kommer att gå åt helvete,
- antingen får dom koll på varenda person, vartenda steg, jämt, eller så pajar allting,
- det kommer att bli värre, "det känns så".
- jag kanske får uppleva att jorden går under

Dessa sex olika förhållningssätt påverkar i hög grad hur man ser på andra frågor. Vi har därför noga analyserat hur olika personers framtidssyn korresponderar med synen på familj, arbete, teknik men också miljö och energifrågor. Detta redovisas utförligare i de rapporter som publiceras inom projektet och kommer även att bli tillgängligt via Internet.

Hur framtidssynen färgar livet i stort

De faktorer som ofta knyts till osäkerhet och otrygghet, såsom skilsmässor, arbetslöshet och svag kulturell förankring kan i studien inte knytas till en mer osäker eller negativ framtidssyn. Det är inte så att skilsmässobarn har en avvikande framtidssyn, inte heller barn med invandrarbakgrund skiljer sig från svenskafödda. Dock har de en mer mörk syn på krig och hot i världen. De skiljer mer distinkt mellan sig själva, sina egna villkor, Sveriges och världens.

Påfallande många av de arbetslösa har en positiv syn på framtiden och känner att de kan påverka sin egen framtid. De som är arbetslösa och bor i stora städer har överlag en positiv bild av framtiden medan de som kommer från små orter eller från landsbygden oftare är negativa, i synnerhet till möjligheten att påverka Sveriges framtid. Mest negativa är de som bor i Norrlands inland.

Vi kan sålunda konstatera att de traditionella förklaringarna till negativ framtidssyn - otrygg uppväxt och arbetslöshet - ger en alldeles för grov bild och att denna schablon inte håller för närmare granskning. Vi har inte funnit några samband mellan föräldrars skilsmässor och mörk framtidsbild. Det är inte heller så att barn till skilda föräldrar oftare är arbetslösa eller att det påverkat utbildningsvalet.

Synen på familj, arbete och den egna förmågan

Framtidssynen är avgörande för hur man ser på livet i övrigt. Det finns klara samband mellan positiv framtidssyn och positiv syn på allt ifrån familj, arbete och miljö till informationsteknik. Tydligast avspeglas detta i synen på familj och arbete, villkor som inbegriper det egna livet.

Stor framtidsoptimism är ofta förenat med en stark tro på den egna förmågan. De unga ser familjen som basen i tillvaron, där finns tryggheten och där kan man lättast påverka och förverkliga sina idéer och tankar.

Även när det gäller arbete är optimismen stor. Visst finns det oro kring arbetslösheten men de flesta är övertygade om att de kommer klara sig bra även om många runt omkring kommer drabbas hårt av arbetslöshet. De unga ställer höga krav på ett framtida arbete och kan inte tänka sig att arbeta med vad som helst.

IT och informationssamhället

Inställningen till IT är överlag positiv bland de unga. Det finns också en stark koppling mellan hur man ser på framtiden och hur man ser på IT- utvecklingen. En positiv inställning till möjligheter att påverka Sveriges utveckling hänger så gott som alltid samman med en positiv syn på IT- utvecklingen. Möjlighetena att påverka blir större med IT-samhället menar de unga med denna inställning. 80 procent av de unga som ingår i studien har tillgång till dator. 40 procent har dator hemma resten har tillgång på jobb eller skola. Hälften av de vi intervjuat använder dator varje vecka, var fjärde dagligen. Internet används av ca 40 procent.

Miljön oroar och engagerar

Miljön är något av det viktigaste inför framtiden menar många av de unga vi intervjuat. Miljö engagerar och oroar. Utan god miljö är det svårt att se en god framtid. 60 procent ser miljöfrågorna som det största hotet mot framtiden. De unga påpekar ofta att det är svårt att påverka det man inte har kontroll över, miljö är ett sådant område.

De negativa

Det finns en liten grupp unga människor som är negativt inställda till framtiden. De har svårt att se möjligheter inför framtiden och är skeptiska till hur det ska gå för miljön och freden. Många av dem talar om krig och ökad arbetslöshet som möjliga framtidsscenarier.

Sann eller falsk framtidstro?

Betyder de starkt positiva svaren verkligen att unga genuint tror på sin framtid eller är det mera en attityd som de intar? Är det så att de ungas positiva svar snarare kan ses som en nödvändig försvarsmekanism. Vi måste tro på våra mål, en mer eller mindre medveten insikt om mekanismen bakom självuppfyllande profetior. Den positiva framtidstron skulle då kunna förklaras som en inställning, ett förhållningssätt för att ge livet värde snarare än att tolkas som en positiv framtidstro i en absolut mening.

Stressforskningens "grand old man" professor Lennart Levi betonar skillnaden mellan "hur man har det och hur man tar det". Han citerar den helige Fransiscus av Assisi som manar oss att acceptera vad vi inte kan ändra, men ha mod att ändra vad som bör ändras och visdom nog att skilja det förra från det senare. Min slutsats av dessa intervjuer med de unga är att de i hög grad har den kompetensen.

Fördelen med djupintervjuer är att de verkligen ger oss möjligheter att borra djupare än den enkla dikotomin positiv/negativ. Precis som man kan skilja mellan äkta och falsk stolthet eller skuld finns det skäl att anta att inställningen till framtiden kan vara mer eller mindre genomgjuten, mer eller mindre äkta. Av dessa intervjuer framkommer att förhållningssättet är komplext. Samma person kan vara både positiv och negativ till framtiden beroende på vilket tankespår, vilken association som behandlas. Skillnaderna i svar är också mycket stora beroende på vilken aggregeringsnivå som avses. Man kan vara positiv till sin egen framtid, men mer negativ till Sveriges och ytterligare ännu mer oroad vad gäller världen. En logiskt följd av detta blir då att fråga om makt, egenkontroll och inflytande. Bakom frågan om det går att påverka utvecklingen finns naturligtvis idéer och föreställningar om vem som styr utvecklingen.

Vem styr utvecklingen?

Poltikerna, medierna och företagen styr utvecklingen, det är de unga överens om. Men man förhåller sig olika till dem. Politikerna är det ingen idé att ens försöka påverka, de är sig själva nog och ser enligt de unga inte längre än till nästa valdag. Det finns en betydligt större öppenhet inför företag och media. Man räknar med dem på ett helt annat sätt. Dessa mycket tydliga förhållningssätt har stor betydelse för samhällets demokratidiskussion. Vi vet att det finns kraftfulla länkar mellan värderingssystem och grundläggande politiska och sociala variabler såsom demokrati och ekonomisk tillväxt. Detta är numera väl belagt, även om insikterna om konsekvenserna inte alltid finns. Därmed närmar vi oss åter den inledningsvis ställda frågan. Varför fråga ungdomen?

Det klassiska svaret på frågan om vad som styr utvecklingen har, vare sig vi utgår från Adam Smith eller Karl Marx, varit att ekonomin i grunden är styrande. Tänkare som Eli F Heckscher, Joseph Schumpeter och Fernand Braudel vidgade perspektiven och fick oss att förstå hur den ekonomiska och sociala utvecklingen tillsammans kunde ses som drivkrafter i samhällsomvandlingen. Det ekonomiska livet sågs som en återspegling av de fysiska möjligheterna. Transporter och kommunikationer var nödvändiga förutsättningar för samhällets omvandling till ett modern samhälle. Fernand Braudel och den franska Annaleskolan öppnade nya dörrar, fokus försköts till bakomliggande mentaliter och värderingar. Kultur som strategier för överlevnad blev ett viktigt tillägg i den ekonomiska debatten.

Ekonomiska, kulturella och politiska förändringar samverkar. Är kulturella förändringar betingade av sociala eller tvärtom, eller är de rentav ömsesidiga? Hönan och ägget, vad som orsakar vad har betraktats som mindre viktigt, däremot inte insikten om att de interagerar. Moderniseringsteoretiker från Karl Marx, till Max Weber och Daniel Bell har sett det som möjligt att förutsäga, konstruera mönster och ta ut kursriktningar med bäring på framtiden. För att inte riskera att framstå som oseriös har de flesta som i sin forskning arbetar med långa tidsförlopp valt att "passa" på denna kontroversiella fråga. Det är därför intressant när en av värderingsstudiernas ledande teoretiker, Ronald Inglehart, på basis av omfattande empiriska studier hävdar att vi faktiskt kan förutsäga vissa förändringsmönster både vad gäller värderingsskillnader mellan olika generationer och konsekvenserna på såväl individ- som samhällsnivå.Och han har på fötterna som man brukar säga i forskningssammanhang.

I sin nyutkomna bok "Modernization and Postmodernization" visar Ronald Inglehart hur kulturella, ekonomiska och politiska förändringar i 43 länder med empiriska data baserade på statistiska urval från 70 procent av jordens befolkning mycket starkt knyter makro- och mikronivåerna till varandra. Demokrati på makronivån knyts övertygande till begrepp såsom tillit, tolerans och subjektivt välmående på mikronivån. Intergenerationella värderingsförändringar utgör själva kärnan i Ingleharts forskning. Han slår fast att

"Economic development, cultural change, and political change go together in coherent and even, to some extent, predictable patterns of change in values and belief systems. These changes in worldviews reflect changes in the economic and political environment, but they take place with a generational time lag and have considerable autonomy and momentum of their own. Major cultural changes are occuring. They have global implications that are too important to ignore".

Värderingar är med andra ord mycket kraftfulla styrmedel som förändrar världen i högre grad än enskilda politiska beslut. Att integrera dessa insikter i sitt synsätt innebär med nödvändighet att arbeta öppet och nyfiket, att lyssna till de unga, att integrera olika kunskaper och olika generationers synsätt. En del företag och organisationer gör det redan, media sniffar nyfiket men den politiska björnen sover ännu.